undanflykt

Jag har plockat ut chokladmuffisen ur ugnen nu och det är gott att äta dem nu när de håller på att svalna och få ett hårt skal på ovansidan och är sådär mjuka och fluffigt varma på insidan. Fika är liksom sådant som är trevlig och en företelse som dyker om allt som oftast. Senast satt jag på kafé i Norrköping med Filip och Krippe. Jag satt och svettades om smalbenen och longboarden stod till vänster om mig lutad mot de stora fönsteret som vätter mot gatan och höll som bäst på att torka. Jag hade beställt in kopp te, den var gigantisk och helt plötsligt säger Filip att han nog skulle vilja börja dansa. Han fortsätter med att säga att det skulle vara skönt att kunna svara när någon undrar om han till exempel ska med och se på film och då kunna svara att han inte kan eller hinner för den delen för att han ska trots allt iväg och dansa.
Jag tycker att han har rätt, det är rätt att hitta någonting som man kan ha som undanflykt. Alla behöver något att gömma sig bakom när livet känns tungt.