busskort, klockor och människor

Jag har tagit mig ner till centralstationen i Linköping, min barndomsstad. Det är mörkt, minusgrader och det är en halvtimme kvar tills pendeltåget från Mjölby som inkommer kl 22.30 på perrong 2 och fortsätter mot Norrköping. Det är knappt något folk här, med undantag från en till synes nervös man som vankar av och ann och pratar i sitt headset. Det är lite grusigt och isigt på perrongen och ur mina hörlurar strömmar ljuva musik, men det är ändå ganska trist att bara stå och båda väntesalarana är stängda för kvällen. Det är tisdag och dagen innan nyårsafton. Andra gången jag väntar på tåget till Norrköping för dagen, vi var tidigare där och klättrade i Klätterhallen.
När jag står där som bäst, på perrong 2 denna kalla kväll och om vartannat kollar om minutvisaren möjligtvis kan ha rört sig i sin motinonsbana böjar ja tänka på busskort, klockor och människor. Vart finns den platsen där människor tittar på klockan mest, vart är man mest beroende av klockan? Busshållsplatser och tågstationer tänker jag först, men kan det vara så enkelt? Det är ju trots allt väldigt många som reser med buss och tåg varje dag och det finns en hel del stationer.
När man kokar pasta, bakar muffins eller bara ska ha lunch under ett arbetspass så handlar det om klockan, vad är klockan när pastan är klar? när är muffinsarna klara? 20 minuter kvar till klockan 12.15, åter till arbetet.
Eller bara en helt vanlig kväll och man upptäcker att klockan för länge sen passerat 12 och klockan är ju lite för mycket och väckarklockan ringer klockan 05.10 och det kan vara dags att sova för klockan är som sagt för mycket.
Är man ute på fjällvandring och gömmer klockan långt ner i packningen så är man fortfarande beroende av att veta om 8 dagar går tåget kl 16.34...

Hur skulle det vara att leva i ett klocklöst samhälle? Skulle bussen komma när den vill då, skulle man ändå behöva betala för att åka med? Ja menar, kommer inte bussen i tid så behöver man ju inte betala fullpris, men om bussen inte kan komma försent eftersom den kommer när den vill, skulle det vara gratis då, skulle fler människor åka buss då och skulle vi ha annorlunda vanor då?
Om inte klockan fanns i vårt klocklösa samhälle vem skulle då kunna bestämma arbetstider och vem skulle då kunna komma försent, jobba övertid eller få ob? Hur skulle man då kunna veta när man ska hämta ungen på dagis, eller när nyheterna börjar på teve 4 och hur långa reklampauserna är. Om ingen visste var klocka eller tid var skulle vi ha de bättre då? Skulle då den som får den klyftiga idén att dela upp dygnet i timmar, minuter och sekunder eller vad hon eller han skulle kalla det sen göra en cirkelformad robbot med tre armar som rör sig på vissa utsatta tillfällen och helt plötslig har någonting som i våra tider kallas tid uppfunnits. Skulle han eller hon då bli idiotförklarad och hur lång tid skulle de behöva ta innan det blev accepterat.

De personer som en gång i tiden kom på att vi bestämmer att vi tar den här delen och om vi tar den 60 gånger så får i en ny lite större del. Denna, vi kallar den 60 del kan vi senare ta 60 gånger igen så får vi en ännu större del, som vi fortfarnde kan dela upp och få mindre. Dessa 60 delar kom någon på namnet timme på och la ihop 24 sådana och så hade man en period med både natt och dag, 7 likadana blev en vecka och fem av de perioderna skulle man arbeta på. Ja de personerna hade nog bara tur

Utan klockor skulle människor ändå skaffa sig rutiner, de skulle kolla på solen, anpassa sig efter solens upp och ner gång. Klockan är nog egentligen bra att ha och egentligen handlar nog allting om tid. Men blanda inte ihop klockan och tid. Det skulle vara skönare att säga "vi syns vid hörnet av de gula huset om 40 minuter" än att säga "vi syns vid hörnet av de gula huset klockan 14.43
Men det är lite dumt, utan klockan hade inte tiden funnit och utan tiden hade inte klockan uppfinnits.

Jag kan inte sluta tänka på busskort, men nu tänker jag även på fjällvandring och friskt jokkvatten, pendeltåget rullar in på perrong 2 och ja kliver ombord.

Vi har en koltrast i granen. Jag har hört att i flertalet av familjerna som firar jul och har en gran med någon slags utsmyckning på toppen brukar ha en stjärna. Vi har ingen sådan stjärna och så länge jag kan minnas har vi aldrig haft en heller. På den tiden när min bror var liten och hade en del av sin konstnärliga ådra och skaparlust kvar så prydde alltid jularnas granar av en sol. I år sitter det en svart tygkoltrast som ger ifrån sig det karakteristiska ljudet om man trycker på den. Jag ska inte försöka, jag har en vag känsla av att jag kommer välta vår pyramidliknande gran.

När jag var lite ville i stort sätt alla tjejer vara lucia när vi närmade oss jultiderna och vi var tvungna att ställa upp. Jag ville alltid var tärna.
Jag köpte en klänning för några dagar sen, tyckte jag såg bra ut... men jag lyckas alltid bara se söt ut och inte som ni, steg in genom dörren och alla bar klänningar och såg snygga ut. Jag klarar bara av att vara söt, för jag kommer nog aldrig att bli en av alla dom

nolltillnio

365, 29, 4, 12, 661, 225, siffror som sätter sig i hjärnkontoret. 365 dagar om året, alltid 365 dagar tills du är där igen på samma datum. 29:e februari som återkommer var fjärde år. 12 mars, det är datumet jag föddes på. 661, bussen från Mjölby till Vadstena, 225 grader och sen in med mackorna i ugnen i fem minuter så har du härligt goda varma mackor. En siffra hit eller dit ska väl inte vara någonting? Du har inte feber föräns du har 38 grader i kroppen, 37 är du fortvarande frisk. En miljon eller en miljard, bara en siffra som skiljer. Jag ringde till Nya Zeeland när jag bara skulle ringa en vän några kvarter bort, bara några siffror som inte stämmde. När du ska åka någon stanns, transportera dig, ja då räknas det antingen i tid eller i kilometer/mil. När du handlar så pratas det om hur många potatisar du ska köpa men aldrig hur många lösviktsgodisar som stoppas i påsen utan hur mycket det väger och sen vad alltsammans kostar, i siffror.
Men inte fasiken behöver jag lära mig ekvationer för att gå på promenad, kolla vad klockan är eller handla. Inte tänker jag försäka prenta in någonting jag inte ens förstår och som jag inte har någon direkt använding för. Skulle jag ha det så har jag en vän som är grym på ekvationer och allt vad det heter. Det duger för mig.

heliga halvtimmen på ICA

Jag vet faktiskt inte vilket klockslag de brukar fika på, men de flesta pensionärerna brukar ha förmiddagsfika. Det är antingen för eller efter den som de ger sig ut till ICA affären här i området där jag bor. Mellan halv tio och tio gäller det att full hockeyutrustning om du äns bara ska ut och handla dig lite mellanmjölk. Det är oturligt de dagarna när man glömmer bort att detta är pensionärernas heliga halvtimme i affären. I vart fall, råkar du dyka upp just då och bara måste handla och verkligen inte kan vänta så akta dig mest för träkäpparna, de känns mest. Två och två, rullatorer, käppar, kryckor, rullstolar eller bara väldigt rörigt. Det är inte en glädje att vara där då. Här gäller det att kryssa mellan berskörhet, kundvagnar och att vara aktsam om våra äldre. Jag tycker det är bra, att de går och handlar då, det blir en sådant trevlig stämning i lokalen som det inte så ofta annars blir. Här pratas och hälsas det.
Så länge jag inte behöver vara med den dagarna man behöver inhandla någonting snabbt så är jag nöjd. halv tio, varje vardag...

undanflykt

Jag har plockat ut chokladmuffisen ur ugnen nu och det är gott att äta dem nu när de håller på att svalna och få ett hårt skal på ovansidan och är sådär mjuka och fluffigt varma på insidan. Fika är liksom sådant som är trevlig och en företelse som dyker om allt som oftast. Senast satt jag på kafé i Norrköping med Filip och Krippe. Jag satt och svettades om smalbenen och longboarden stod till vänster om mig lutad mot de stora fönsteret som vätter mot gatan och höll som bäst på att torka. Jag hade beställt in kopp te, den var gigantisk och helt plötsligt säger Filip att han nog skulle vilja börja dansa. Han fortsätter med att säga att det skulle vara skönt att kunna svara när någon undrar om han till exempel ska med och se på film och då kunna svara att han inte kan eller hinner för den delen för att han ska trots allt iväg och dansa.
Jag tycker att han har rätt, det är rätt att hitta någonting som man kan ha som undanflykt. Alla behöver något att gömma sig bakom när livet känns tungt.

vatten

Jag har en väldigt trevlig vän, vi kan prata om allting. Absolut allting. En dag kollade vi på ett teveprogram om vatten och jag frågade honom vad ha tror skulle hända om det inte fanns vatten. Han är ganska smart och han svarade att man då inte skulle kunna äta några grönpåsar (är vakumförpackad frystorkad mat i gröna påsar som man bara blandar ner en viss mägnd varmt vatten i, låter de stå några minuter och sen är det bara att äta) och då skulle inte försvaret behövas för då skulle alla som gör lumpen vara hungriga. Men han hoppas att det finns saft, för det har han hört att man kan göra av mjölk.
Jag tyckte det var ett roligt svar så jag ställde samma fråga några dagar senare. Vad tror du skulle hända om det inte fanns vatten och denna gång svarar han till min besvikelse inte likadant men jag tycker nästan att detta svar var bättre. Han svarar att då skulle man inte kunna äta popcorn för att man bli så törstig utav dem, för att de är så salta. Min trevliga vän är ganska klyftig. Han gick ut skolan med höga betyg, så dum är han inte, snarare väldigt intelektuel. Jag tycker att min väldigt trevliga vän är väldigt trevlig att skratta tillsammans med, för han får mig att skratta.